Så många som minst var tionde vuxen drabbas av påtaglig långvarig smärta. Att få en diagnos som inkluderar kronisk smärta är ofta väldigt traumatiskt för den drabbade. För att kunna hantera situationen på bästa sätt är det viktigt med såväl information som smärtlindrande behandling. Nedanstående text är till för att underlätta hanteringen av situationen för den drabbade och dess närstående.
Vad är kronisk smärta?
Kronisk smärta är en långvarig smärta som varat eller återkommit gång på gång under mer än 3 månader. Till kronisk smärta räknas bland annat migrän och spänningshuvudvärk, reumatism, artros, muskelvärk, smärta orsakad av skador i nervsystemet så som MS (multipel skleros), fibromyalgi, IBS, smärta i nacke/axlar och pisksnärtsskada/whiplash, ryggvärk, diskbråck.
När en person haft ont väldigt länge ökar smärtsinnets känslighet så att smärtnivån ökar och också breder ut sig. Nervsystemet blir överkänsligt och signalerar då för smärta utan underliggande skada eller sjukdom. Detta fenomen kallas central sensitisering. Kroppens egna smärtlindrande system fungerar sämre och kan bland annat leda till värmekänsla, domningar och att beröring gör ont. Central sensitisering är tyvärr svårbehandlad då vanliga smärtlindrande mediciner har sämre effekt på den typen av smärta.
Hur påverkas livet av kronisk smärta?
Långvarig smärta kan ge symtom som oro och ångest, trötthet, sömnbesvär, nedstämdhet samt sämre minnes- och koncentrationsförmåga.
Att ha ont varje dag påverkar också relationer då en kronisk smärt kan vara utmattande och leda till att man inte orkar lika mycket som vanligt. Bara att förflytta sig från ett rum till ett annat kan vara övermäktigt för en person med kronisk smärta. Oförmågan att göra saker påverkar ofta också självbilden och självkänslan negativt. Kronisk smärta kan begränsa den gemensamma vardagen genom att man inte kan eller vill umgås för att undvika smärta eller begränsa genom att man utvecklar en social fobi för att undvika upplevelsen av att vara en belastning för andra. Detta i kombination med svårigheter att klara av att arbeta kan leda till ensamhetskänslor, ätstörningar och depression.
Oro samt inre och yttre krav ger en ökad anspänning i kroppen som hos en person med kronisk smärta kan intensifiera den. Smärtan kan då felaktigt uppfattas som att det är farligt att röra på sig, vilket ofta ger en ökad oro och hälsoångest. Ibland leder oron också till ökad användning av smärtlindrande medicin. I förlängningen kan detta också leda till missbruksproblematik. Det går dock ofta att påverka den upplevda smärtan med hjälp av psykologiska metoder och fysiskt aktivitet. En psykolog kan hjälpa med samtalsterapi och kognitiv beteendeterapi (KBT). En fysioterapeut kan hjälpa till med att lägga upp program för fysisk aktivitet men i vissa fall kan det vara så att patienten lider av dysfunktionell överaktivitet och en nedsatt förmåga att tolka kroppens signaler och istället behöver hjälp att ta det lugnare.